Senaste inläggen

Av Lise-Lotte Gustafsson - 4 mars 2014 22:27

Nu är det snart 3 mån sen jag operades för PhPt. I morgon är det dags för återbesök efter operationen. Det upptäcktes av en slump som det oftast görs. Och när man läst om det så är jag ju inte i den ålders gruppen ens. Är ju liksom lite yngre ju. Ibland är det tur att man inte vet vad som väntar runt hörnet. Visst blev en chock först när läkaren sa tumör. Men är en godartad som sitter i bisköldkötlarna i halsen bakom sköldkörteln. De varken syns eller känns utifrån. Finns 4 st 2 på var sida.
Genom sitt hormon pharathormon reglerar dessa körtlar koncentrationen av kalcium i blodet. Kalcium har stor betydelse för funktioner i många celler i kroppen. Tex sammandragningar i muskelceller nervinpulser och frisättning av viktiga substanser från olika celler.
Normalt är kalciumvärdet noga reglerat.
PhPt: att det frisätts mer pharathormon än vad som är normalt. Följden blir ökad kalciumnivå i blodet. I 80-85% har det uppkommit en godartad tumör i en av bisköldkötlarna . Orsaken till attPhPt uppkommer är oviss. I vissa fall en del av betingade rubbningar i flera hormonella organ. Sjukdomen är vanligast hos kvinnor och förekommer i 2-3% efter klimakteriet. .
Symtomen är olika oftast lindriga och upptäcks därför inte alltid. Allt högre kalciumvärde kan ge tilltagande symtom. Det upptäcks oftast i samband med rutinmässig blodprovstagning .

Kramiz

Av Lise-Lotte Gustafsson - 4 mars 2014 19:31

Ingen bra dag alls. Allt som man stängt inne ett tag bara kommer upp till ytan. Känns som man ska explodera just nu.
Allt bara hopar sig. När ska jag hinna göra allt.
Tvätta städa laga mat alla måsten och klämma in jobbnätterna med. Sen måste jag ju få mina promenader med vofse. Skulle vilja ha mer timmar på dygnet.
Egen tid vad är det för något . Allt är såååå kul. Not.
Känner paniken komma smygande.
Känner för att bara skrika rätt ut. Högt och länge. Hjälper iaf för stunden.
Svalt så möe skit det sista så nu är det noooooog.
Var bara tvungen att skriva av mig lite.

Av Lise-Lotte Gustafsson - 26 februari 2014 19:47

Satt och pratade med barnen om vad en tonåring är.
17 åringen sa en sån som jag är. Hahaha hur menar du då. Ja så som jag är nu och som jag lever mina dagar. Menade hon på då.
Jaha tänkte jag för mig själv då. Sova mobil datan sena nätter sova på dagen. Tro att man bo på hotell och ska bli servad. Hm
Vår lilla nya tonåring alltså nr4 i skara på 6 härliga tjejer som vi har.
Men det är väl inget annat än att man utvecklas till kvinna från barn.
Haha det är rätt roligt att höra deras förklaringar.
Att ordet tonåring är så laddat.
Så fort man nämner det så tror ungdomar att man får bete sig som man vill och inga regler gäller dem. Ibland så bli respekten mindre för andra. Visst en viss "trotts" hör väl till.
De är när kroppen börja utvecklas från barn till vuxen. Mycket som händer med hormoner mm. Men att man tror att man får göra som man vill NOT.
Är som en kär vän sa en gång : Att när de bli tonåringar stänger de av hjärnan och börja sätta på den vid 18års ålder igen.
Finns allt lite sanning i det tycker jag allt. Visst ska de få lära och göra sina egna misstag. Men när man som förälder ser vilket håll det går så försöker man leda åt ett annat håll men ibland kan den vägen vara lååååång. Flera år till och med. Men till slut så går det.
Alla har olika jobbigt. Alla går olika vägar i sin identitet sökande. Har 2 tjejer som är i äldre tonåren och 1 som är över den sen något år. Är 3 tjejer som haft olika sätt att vara. 2 som testat gränser och mer där till och 1 som inte varit så jobbig. Så jag vet lite mer hur man ska handskas men de andra 3 nu när deras tid kommer. Visst jag har gjort många fel som man kunde gjort annorlunda. Det finna inga svar på alla utmaningar som kommer utan man får söka dem själv.
Som vår lilla nyblivna tonåring säger.
Mamma jag är 12 år ett år till ist. För jag tänker inte bli lika jobbig som de stora. Haha man kan inte annat än att små le.
Jag älskar mina tjej och deras härliga personligheter.
En dag sitter de själva med egna barn i denna ålder och står för egna beslut som föräldrar. Finns inget facit i allt detta.
Livet är en härlig bok med bortgångar och medgångar.
Man väljer själv vilket sätt man vill ta saker på.
Ha en toppen kväll vänner.
Carpediem

Kramiz

Av Lise-Lotte Gustafsson - 16 februari 2014 16:34

Denna helg har rusat över.
Varit redit duktig med motionen trots allt. Blivit lite över milen som jag och lilla vofsen gått. Igår blev det mest i samhället med i dag blev det skogen över stock och sten. Mossa och träd mm. Både jag och Kira fick redit med motion iaf. Regn och rusk och blåst men vad gör det.
Man mår så mycket bättre efter varit ute och rensat huvudet lite.
Bara få gå i egna tankar och rensa lite helt underbart. Bara höra fåglarna och ljuden från naturen. Sånt härligt lugn och stillhet.
Ha det bäst där ute.
Carpediem
Kram

<3

Av Lise-Lotte Gustafsson - 14 februari 2014 20:02

Tittar in och önskar er alla en härlig och underbar ALLA HJÄRTANS DAG

kramiz

Av Lise-Lotte Gustafsson - 13 februari 2014 18:23

Ibland så rinner bägaren bara över. Går till en punkt då man bara få lust att skrika rätt ut och tårarna bara rinner. Allt känns tomt och hopplöst och ingen som lyssnar eller förstå vad man menar alls.
Jag älskar min familj det är helt underbar. Men det är det att de tar en föregivet. Jag har varit hemma i alla år de stora var små visst blir så genom hopp på 5 år mellan 3 och 4:an. Så man har varit dum och gjort allt hemma då. Men sen när de är i äldre tonårs åldern och sen myndiga och fortfarande tro att mamma göra allt. Städa tvätta laga mat och plocka . Visst är det något de vill fjäska för så kan de tvätta eller städa lätt. Händer ju inte så ofta.
Känner mig som en j gnäll kärring just nu.
Känner fortfarande ingen större skillnad efter operation i kroppen heller än och nu är det snart 2 månader sen. Allt bli bara ett stort kaos. Men får väl ut i skogen och bara skrika ur mig allt så bli det nog bra sen. Blev bara lite mycket med allt i dag.
Känns så gött att kunna skriva av sig lite iaf.

Carpediem

Kramiz på er

Av Lise-Lotte Gustafsson - 4 februari 2014 19:56

Nu närmar sig det snart 2 månader sen operationen. Svullnad på halsen kommer och går. Kliar och ömmar ibland även än men men går väl framåt. Värsta är när det känns som kniv skär när man sväljer ibland.
Det possitiva är att ärret blir bättre iaf. Allt tar sin tid. Allt är en läkande process i kroppen. Man kan inte vänta sig att varit sjuk i 6år att allt ska bli bra direkt operation. Allt går sakta men säkert tro jag iaf.
Orken är lite bättre men inte så möe som jag hade hoppas på.

Carpediem
Kram på er

Av Lise-Lotte Gustafsson - 1 februari 2014 18:46

Allt är kaos inom mig. Kvittar vad jag gör så blir allt skit just nu. Allt som började gå åt rätt håll är borta . Allt och alla bara lägger sin skit på mig och jag har inte ork att stå emot just nu. Ta på mig allas problem igen fast jag inte ska. Tillbaka till ruta ett pust. Jag kan ju inte leva andras liv och vill absolut inte det. Har ett eget och det är nog med det. Vill bara komma tillbaka till den punkten jag var i min egen utveckling och mitt välbefinnande inombords men just nu är det kaos och värk. Hur jag än försöker förklara och menar väl så går det inte fram och jag tar på mig deras problem ist. Helt fel igen.

Nä nu är det dax att jobba med mig själv igen från ruta 1 igen. Kämpa mig framåt och bara ge. Sakta men säkert ska det gå hoppas jag.
Usch nu blev det gnäll igen. Inte bra men ibland så blir det så.
Livet är en berg och dal bana.
Och det går inte i repris så ta vara på allt av glädje.

Carpediem

Kramiz på er

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards