I förrgår var ingen bra dag alls. Ont och ömt. Så det var en liten tycka synd om mig själv dag.

Igår var vi och firade lite jul hos mamma. Vi syskon med familjer. Bara umgås och tjöta lite. Kira var med och träffade lilla Pricken för första gången. Blev möe bus så det var 2 utslagna hundar sen. Väl hemma så var det både vofse och jag som var trötta.

Så idag bli det inte många knop. Lite små fix bara att göra. Ska bara ta det som det kommer idag.
Bytte omslag på stygnen. Bli bättre men fast ömt och svullet och blåmärke fortfarande. Men det är bara 1 vecka sedan i dag. Vid denna tid förra måndagen låg jag på op. Och sov så gott. Orken byggs upp lite mer men det går sakta framåt. Allt tar sin tid ju sånt är livet.
Och ni Carpediem
Kramiz till er alla

Denna jul blir vad det blir. Gjort knäck i förmiddags och nu mat på g. Barnen ska göra is choklad både ljus och vit. Deras lilla egen tid med varandra i dag. Sen in och bes. Bilen lite tur med tiden där idag. Fanns tider kvar sen kan jag köra den igen förhoppningsvis. Nopp nu ska jag glida vidare och ha en lugn och skön dag.
Carpediem
Kramiz

[Bild]

Jag är så enormt tacksam för min syster. I dag har hon städat åt mig. Jag skulle bara sitta och inte få göra något alls. Det var jobbigt läge. Är ju van att göra allt själv. Så fick bara vara mitt i bland allt stök. Mina tjejer och syster donade. Till slut så var jag tvungen att ta vofse ut på en kort promenix så kliet i fingrarna gick bort. Svårt att släppa taget ju. Men vad nyttigt det är.
Nästa gång är det jag som får ge tillbaka allt du gör för mig lilla lilla syster min. Är så jätte tacksam. Älskar dig syster.
Och mina små och stora troll tack älskar er.

Carpediem
Kramiz

Vaknade med en sån där goe känsla av härligt lugn och mys. Barnen i väg på sina sista timmar i skolan innan jul lovet. Härligt att vara lediga tillsammans och bara va. Eller ? De har bestämt att de ska göra knäck och is chocklad i helgen så då bli de möe. Men vad gör det. Nu dax för dagens första promenix med vofse.
Carpediem
Kramiz på just dig

Jippiiii 2 korta promenixer klarade jag med vofse i dag. Sen helt slut. Å vad svårt det är att bara ta det lugnt. Vill göra mer än vad kroppen orkar ännu. Få påminna mig själv hela tiden att inte göra något stort. Små små steg framåt är det bästa. Man lär ju hela tiden och så länge man lever. Jag är ju sådan som person att jag vill göra allt och inte dra fötterna efter mig. Men nu måste jag lära om. Lära mig ta emot hjälp fast det är svårt. Det är jätte svårt tycker jag faktiskt. Vill ju vara där och hjälpa andra men just nu funkar inte livet så tyvärr. Men jag vet att jag en gång får tillfälle att ge tillbaka med glädje.
Tröttheten är den värsta fienden just nu. Men sen så får man se det som så behöver inte skämmas ifall ögonen råkar gå igen. Hihihi
Har kunnat äta macka i dag om inte en hel så lite fick jag ner. Härligt att börja sakta med annat än lätt äten mat. En dag i taget bara. Så fixar sig allt med tiden. Man lär sig så mycket om sig själv och vad kroppen säger. Sådant man inte brydde sig om förr.
Nog med gnäll. I morgon är en ny dag med nya erfarenheter och nya upptäckter .
Kramiz på er.

Jippiiii har sovit i härliga 4 timmar utan att vakna av någon smärta. Känns helt underbart av minsta lilla sak i rätt riktning. Sakta men säkert går det framåt . Greppar varje positiva steg fram :) nya tag nya utmaningar visst är det härligt.
Carpediem
Kramiz på ju dig.

Ännu en dag i trötthet. Detta blev inte alls som jag trodde. Denna trötthet trodde jag inte jag skulle ha efter operationen. Inte så som den var innan iaf. Men detta är kanske botten och att det vänder snart. Men tänker man efter så har kroppen gott igenom en del. Först varit sjuk ett antal år och nu tagit bort allt sjukt. Och då ska den återhämta sig. Det går ju inte på en natt. Men längtan gör att det går såååå sakta. Vill ju göra saker men orken tar ju slut så fort. Bara att inse att det får ta den tiden det tar inget man kan skynda på. Dumt att göra det med för då bli det bakslag säkert. Så i dag har jag varit ute på en kort promenix med vofse. Var precis vad jag orkade med. Sen var det slöa igen men vad mycket man gör i tanken. Där blir det mycket gjort iaf. Och det räcknas ju me ;) Har ju turen att ha mina goa tjejer som är så duktiga och hjälpsamma. Helt plötsligt är det inga konster när man ber dem plocka undan efter sig. Och städa undan på sitt rum går jätte bra med. Å de är mina små älskade änglar. Hade tänkt gått till jobbet innan de går på ledighet men så bli det inte. Tröttheten sätter stopp för det med. Usch nu blev det gnäll igen.
Inte bra alls. Få se det så att snart så bli det bättre. Finns alltid guldkorn även i en dålig dag.
Carpediem

Kramiz på er

Barnen iväg skickade till skolan med allt vad de nu skulle ha med sig. Blev väckt av de små djuren. Fick en katt på halsen. Hm kan ju säga att det kändes då. Sen kom vofse som ett brev på posten efter. Sovit lite bättre i natt iaf. Ömheten är inte så påtagligt som den var i måndags men är så det ska vara. Har svårt att äta än så bli att hålla sig till lätt mat i dag med. Men skam den som ger sig. Vad vore livet utan motgångar? Då skulle man nog inte få lära sig att kämpa något alls. Ibland önskar man att livet kunde vara lite lättare iaf. Nu bli det att passa på att vila lite. Varit ute på en kort morgon runda med vofse. Skönt med frisk luft var det.
Och du Carpediem
Kramiz på er